Tack vare Madeleine Olsson Erikssons Stiftelse kan närmare 300 lågstadiebarn i Angered delta upp till sex veckor i lov-och simskolan i Hammarkullen. Barnen kommer från 18 olika skolor i området och skjutsas med buss till Hammarkulleskolan där all undervisning äger rum. Alla barn har också möjlighet att få simundervisning 10 gånger i det närbelägna Hammarbadet. Det är en stor apparat att få allt att fungera med 275 elever, 35 lärare och 12 elevassistenter samt dessutom bambapersonal, simlärare, fritidspersonal, busschaufförer och föräldrar. Projektledare Sophie Sundberg från grundskoleförvaltningen har varit spindeln i nätet och på ett utomordentligt sätt fått allt att fungera.
I mitten på juli gjorde jag ett studiebesök för att följa verksamheten på skolan. Sophie Sundberg tog emot och berättade att allt flöt på bra men att det hade varit lite strul i början. En morgon kom till exempel ingen buss för att hämta upp barnen, några föräldrar klagade över bristande information, en del barn som var anmälda dök inte upp och det var rörigt på skolgården. Men alla problem löstes under de första dagarna.
”Om alla som arbetar på skolan har som mål att göra det bra för barnen, inte bevakar sin egen position utan ser sig som ett team, går allt att fixa” menar Sophie.

Foto: Margita Björklund

Foto: Margita Björklund
Skoldagen börjar med att barnen samlas i grupper på skolgården. Varje grupp har namn efter ett djur och för rättvisans skull är det inte bara svenska utan också asiatiska och afrikanska djur. Sedan går barnen med sina två lärare till klassrummet för att läsa, skriva, räkna, måla, berätta och så vidare. En högtidsstund är det när barnen sitter i en ring på golvet och lyssnar, funderar och frågar när läraren läser ur boken ”Pudlar och Pommes. En bok som varje barn sedan får ta med hem som en gåva från stiftelsen.
Successivt under skoldagen lämnar barnen sin grupp för att tillsammans med ett par elevassistenter ta sig upp till Hammarbadet för att klä om och hoppa i simbassängen. Förhoppningsvis kommer barnen att fortsätta simträna när den vanliga terminen börjar för att så småningom klara 200 meter, som är kravet i 6:e klass.

Foto: Sofia Sabel

Foto: Sofia Sabel
Lunchrasten är något som barnen ser fram emot. För att det inte skall bli stökigt i matsalen får barnen äta gruppvis tillsammans med sina lärare. Varje dag serveras två rätter varav en vegetarisk och det finns alltid grönsaker, smör och hårt bröd. Monika som chefar i köket berättar att barnen äter jättebra. Ingen har hittills klagat på maten och tyckt att den inte smakar gott. Det serveras också frukost på skolan men enligt Monika är det få barn, kanske 10 som kommer. Skulle någon bli hungrig innan lunchen finns det alltid äpplen eller bananer i klassrummet.
Barnens lärare läser alla på lärarhögskolan och flera var med också förra sommaren. De jag pratade med poängterade vilken fin erfarenhet de får genom att arbeta på lovskolan och att det är en lust att se med vilken glädje barnen går till skolan och med vilken iver de försöker lära sig mer och mer. Några konflikter att tala om har det inte varit och de barn som behöver extra mycket hjälp har också kunnat få det. Elevassistenterna i sina gula västar med namnet tryckt på ryggen spelar också en stor roll. De sysselsätter barnen på rasterna, hämtar och lämnar till bussar, badet och fritidshemmet. De kan också hoppa in om någon lärare är sjuk.

Foto: Margita Björklund
En grupp ”Elefanten” ville väldigt gärna visa mig sin utställning om Göteborg. De skulle ha vernissage nästa dag men jag fick en förhandstitt. Barnen har använt kartongpapper och ritat och klippt, limmat ihop och målat kända hus som Karlatornet, Stadsteatern och Feskekörka. Liseberg, Gothia Cup, Haga och statyn Poseidon finns också med och självklart bussar och spårvagnar. Ett imponerande arbete där barnen lärt sig ta fram fakta, bestämma vad som skulle finnas med och inte minst lärt känna Göteborg.
En annan grupp hade tillverkat en pudelpark, inspirerade av boken ”Pudlar och Pommes”. För att ingen skulle känna sig utanför hade barnen målat pudlarna i olika färger, vita, svarta, bruna och skära. De små hundarna hade också ett hus att bo i, de skulle inte behöva frysa eller vara hungriga. Det är svårt att inte bli rörd när man hör och ser hur omtänksamma barnen är mot varandra.

Foto: Margita Björklund
Till sist visade Sophie mig skolans bibliotek. Hammarkulleskolan är en av få lågstadieskolor med egen bibliotekarie och ett välutrustat skolbibliotek. Det är skolans tysta zon där man bara får viska och absolut inte springa eller busa. Då åker man ut.
”Vad tycker du om lovskola och hur bär man sig åt för att få en verksamhet att fungera så väl”? frågar jag Sophie.
”Lovskola är bra. Jag ser värdet av det kunskapsmässigt och barnen tycker det är kul att gå till skolan. Vi har ett motto här på skolan ”Vi arbetar tillsammans med barnens bästa i fokus”. Då jobbar vi flexibelt, prestigelöst och lösningsorienterat. Det finns inga problem som inte går att lösa” , svarar Sophie med ett brett leende.
Text Margita Björklund
Foto: Margita Björklund och Sofia Sabel